Tungt

Honey, det känns riktigt riktigt tungt nu.

Jag försöker tänka på annat, försöker tänka att det inte är så allvarligt, att vi ska ta oss igenom även detta. Och det är klart att vi ska, annat finns inte.

Men just nu, denna dag, känns det som att tungsinnet drar, sliter, nästan tuggar på mig. Vill dra ner mig så långt det bara går.

Hopplöst lessen. Hopplöst ledsamt. Otroligt bakslag. 

Förbannad! Som tusan. Men orkar knappt det heller. Vill lägga mig under täcket och med tankens kraft få de jävla tumörcellerna att hoppa över till min hjärna!

Och skulle jag klara det vore lyckan total! Jag kunde andas fritt igen. Tungsinnet skulle försvinna.

Och jag skulle skratta tillsammans med dig, åka bort tillsammans med dig, pussa på dig hela tiden.

Men så är det inte. Såna mirakel sker inte. Du är bärare av detta onda och försöker förtvivlat få livet att fungera. Fastän du nästan inte orkar. Och mitt i allt elände kan jag inte låta bli att beundra dig, vara stolt över dig, tycka att du är den starkaste personen i hela världen som lyckas klara av att hantera allt det du måste gå igenom, varje dag, trots en jädra huvudvärk hela tiden.

Honey, det här är en tillfällig svacka. För att jag lider med dig. För att jag så barnsligt, innerligt önskar att det var jag som var bäraren. 

Jag kommer tillbaka igen. För om det är något jag kan så är det att kämpa! Slåss! Bråka så in i vassen! Och jag kommer att bära dig igenom det här också! För jag tänker aldrig ge upp! Aldrig! Hör du det? Så är det bara! 

Älskar dig, nu och för alltid ❤️❤️❤️

Egoistisk

Känner mig arg. Förbannad. Tycker livet är orättvist. Och känner mig superegoistisk.

För jag tycker att det som händer nu honey, att du ska behöva gå igenom ännu en operation fastän det fan i mej bara är drygt 8 månader sedan den förra är för jävla orättvist!

Jag tycker att det kunde vara någon annans barn som blev drabbad! Någon annans mamma som satt och var ledsen och oroade sig och som jag fick tycka synd om.

Men så är det inte. Det är du som ligger där och är ensam, lessen och orolig. Och det är jag som sitter här och tycker livet är FÖR JÄVLA ORÄTTVIST. Det kunde ha räckt med de skrämskott vi redan fått eller hur? Du är ju bara 41 år. Du har 3 barn. Du behövs här!!

Därför önskar jag detta åt pepparn! Att det drabbade någon annan. Att vi fick ha många lyckliga år tillsammans utan denna ständiga oro!

Men innerst inne är det naturligtvis så att jag inte vill att någon ska drabbas av detta. Inte någon annans barn heller. Ingen ska behöva gå igenom det. Och om man nu måste göra det så låt det stanna     efter 1 operation. Låt alla få mer tid i livet utan ständig oro och ångest.

Eller åtminstone, om nu någon måste drabbas, låt det bli vi äldre. Som levt längre. Som inte har småbarn längre.

Jag önskar innerligt att det var jag som fått detta. Inte du, inte någon annans barn utan jag. Det hade varit mycket mer okej. Jag hade verkligen accepterat det fullt ut om jag vetat att inte du skulle drabbas.

Men så blev det inte. Och jag är förbannad, ledsen och ångestfylld! För jag kan inte tänka mig ett liv utan dig honey. Du är min allra käraste dotter, en del av mitt hjärta och min allra bästa vän!

Så även om jag inte är troende så ber jag, till någon, vem som helst, att detta får bli den allra sista operationen, att allt försvinner och att vi får många år tillsammans.

För något annat är inte möjligt helt enkelt!

Älskar dig, nu och för alltid ❤️❤️❤️

Utmattad

Ja, känner mig lite utmattad honey. Så in i märgen trött.

Sista veckorna har varit så energikrävande så man kan undra hur vi har orkat över huvud taget?

 Du har varit fylld av energi, gjort massor massor av olika saker. Nästan febrigt velat göra så många bra och goda saker som bara varit möjligt. Och jag förstår att det varit ett måste för dig. Att du varit så fylld av sorg och oro så inget annat varit möjligt än att febrigt försöka hinna med så mycket som möjligt. 

För kanske kanske skulle du inte överleva denna gång. Kanske skulle du lämna oss, dina barn och nära, dina vänner ja alla runt omkring dig. 

Så den inre ångesten har varit total. Hos dig och hos oss. För man kan aldrig säga säkert att allt ska gå bra. För vem kan garantera det? Hur mycket klarar kroppen av egentligen? Vem kan svara på det? Ingen! 

Så är det, ingen kan svara, ingen kan veta och det man känner kan hända. Så ångesten har haft sin fulla rätt att härja i vårt inre. Förklädd till praktiska ting. 

Nu är operationen avklarad. Jag har fått klappa och pussa på dig efteråt. Något jag var osäker på att jag skulle få göra igen. Så jag är helt utmattad men så lycklig över att allt är över för denna gång. Du kommer att ta dig igenom detta som du gjorde förra gången. För du är starkare än många många andra. Så det kommer att bli bra. 

Bättre än så kan man inte ha det. Just nu iaf, just som livet ser ut för oss.

Nu ser vi fram emot att du ska få komma hem och fira jul med oss. En alldeles underbar ljuvlig jul där vi får vara tillsammans. 

Så vila nu honey, samla kraft och styrka och energi, det ska jag göra. I väntan på dig...

Älskar dig, nu och för alltid ❤️❤️❤️

Din dag

Idag, snart, är det 40 år sedan du föddes. 

40 fantastiska år med mycket oro, sorg och ledsamheter men också massor med glädje, skratt och underbara stunder!

Och det är dom jag minns främst. 

Jag vet att du/ vi haft det tufft, jag minns det med men det är glädjestunderna jag minns främst. Alla tillfällen då vi skrattat som galningar, då livet varit bara tokigt och kul.

Jag skulle kunna räkna upp massor med lyckliga stunder men listan blir så lång då. Jag nöjer mig med att säga att jag är den lyckligaste mamman på jorden som haft sån tur som fått dig.

Att få uppleva lyckan att leva så nära dig i alla år har varit fantastiskt. Tror det är få mammor förunnat att få uppleva det. 

Du vet, det finns ingen som är så omtänksam som du Sabina. Så kärleksfull och så snäll. Den enda jag vet som alltid ställer upp oavsett hur mycket du har. Som alltid finns där. Min första ICE!

Så jag är lycklig att vi får uppleva denna dag. Jag är lycklig över att få sitta i din soffa nu och skriva detta och få vara med imorgon. Jag är så lycklig över att du finns och att du kom till mig den där dagen för 40 år sedan!

Älskar dig, nu och för alltid ❤❤❤

Före och efter

Vet du, jag delar in tiden i "Före och Efter". Jag tänker så ofta ofta när jag hamnar i olika situationer. -" jaha, det var före. Hm, det var efter.."
Före och efter den 24:e januari.

Å trots att jag vet exakt när saker och ting hände, ibland på klockslag, så känns det som att perioden sen dess ibland flyter ihop, är lite konturlös. Eller surrealistisk. Som -" vad hände egentligen, har det här hänt, stämmer det att det var så där"..... Trots att jag vet exakt när vi fick beskedet. Exakt när du opererades. Exakt när de gav diagnosen....
Surrealistiskt.
Och det är så mkt som blir oviktigt i livet. Det finns egentligen inget annat liv än det här. Just nu, just här, det här är vad som händer, inget annat betyder något. Och det finns absolut inget efter efter. Det finns bara nu! Som är efter.
Fattar du eller är det rörigt? Jag tror du förstår vad jag menar, du behöver inte svara. Jag tror du kan känna likadant. Före och efter den 24:e januari 2013.

Älskar dig, nu och för alltid ❤❤❤

Tankar

Honey, vi pratas vid varje dag nu, ibland flera ggr om dagen så vi pratar en hel del. Ändå säger vi ju inte allt. Alla tankar, alla ord man har. Å kanske måste det vara så, jag vet inte. Kanske är det bra att det är så, jag vet inte.
Vad jag vet är att jag tänker på dig hela dagarna. Det finns korta korta stunder, då jag är inne i någon komplicerad tanke på jobbet som jag möjligen möjligen inte tänker på dig. Annars finns du där hela tiden. När jag pratar med andra, när jag gör saker, arbeten, ja näst intill hela tiden.
Så ibland hör jag inte vad folk säger. Jag minns inte mina ev tankar om jobbet, de försvinner blixtsnabbt som om jag var senil.
Men det är jag inte. Jag är bara innerligt innerligt uppfylld av dig och det du går igenom.

Så även om jag inte säger allt, pratar om alla mina tankar, befinner mig på jobbet, klär på mig på morgonen etc etc så finns du där. Hela tiden.....


Älskar dig, nu och för alltid ❤❤❤

Inga ord

Jag har fortfarande inga ord honey. Vad ska jag säga? Vad finns att säga?
Men hela kroppen skriker! Hela hjärtat skriker!
- INTE SANT, DET ÄR INTE SANT, DET ÄR FAN I MEJ INTE SANT!!

Kroppen gråter. Hjärtat gråter. Hela jag gråter!
Älskar ju dig. Av hela hjärtat. Hur kan livet göra så här?

Men du. En liten liten spira av hopp. Den kommer sakteliga. Fylld av vrede! Kärlek! Kraft!
Å jag vet. Den kommer att fyllas på. Bli stor. Stark. Och bära oss genom denna jävla skitdynga.

Så är det. Så är det!!

Älskar dig, nu och för alltid ❤❤❤