Med tiden fattar man
tillfullo
varför antikens furstar
lät slå ihjäl
bärare av onda nyheter.
Helt säkert trädde dessa
med dyster uppsyn
inför kungatronen -
som tillbörligt är -
Helt visst
öppnade sig deras läppar
darrande
kring det ödesdigra budskapet.
Men fursten - av dessa läppar
nyss berövad sin son -
såg
ögats glimt.
"dikt av Irmelin Fritzell"
Visar inlägg med etikett Känslor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Känslor. Visa alla inlägg
tisdag 23 november 2010
måndag 25 oktober 2010
Gjört Gjört!
Säger dottern. Och DO IT.
Gjört? Vad är det för ord egentligen? Tror inte det finns i NE iaf:)
Vad hon menar är dock att jag ska skriva ett inlägg till här. Har jag tolkat det som alltså. Å då gör jag det förstås. Jag gjört....
Veckan har varit ganska innehållslös från mitt perspektiv iaf. Jag blev risig redan i tisdags, kände mig sjuk i onsdags, var hemma från jobbet i torsdags med 39 gr feber. Har haft feber hela helgen och känt mig lite sjuk faktiskt. (Var tvungen att skippa en revy på lördagen som vi skulle gå på tillsammans ett gäng.)
Nu är hostan värst. Sitter halva natten ungefär i fåtöljen för att somna in, lättare sen att ligga ner.
Idag har jag varit på jobbet trots en enveten hosta. Och just nu funderar jag på om jag ska jobba imorgon eller vara hemma.
Så mer intressant har det inte varit för mig.
Det som har upptagit mina tankar mest ändå under dessa "sjuka" dgr är det som hänt Malde. (Jag behöver inte länka till henne, ni går alla via Sabinas blogg så ni vet redan) Jag tycker det är otroligt sorgligt och fullständigt meningslöst att man ska behöva förlora ngt av sina barn! Ett fasansfullt ögonblick då man får det beskedet.
Och ngt jag innerligt önskar inte ska behöva drabba fler föräldrar vilket givetvis kommer att ske ändå. Så är ju livet, jag vet.
Men som ni kanske vet sen tidigare så struntar jag ibland i hur livet faktiskt är.
Jag önskar att jag kunde sudda ut vissa saker, låtsas som att de aldrig har hänt, radera smärtan hos personen....
Det går inte. Jag veeet.
Men jag vill. Så det så.
Gjört? Vad är det för ord egentligen? Tror inte det finns i NE iaf:)
Vad hon menar är dock att jag ska skriva ett inlägg till här. Har jag tolkat det som alltså. Å då gör jag det förstås. Jag gjört....
Veckan har varit ganska innehållslös från mitt perspektiv iaf. Jag blev risig redan i tisdags, kände mig sjuk i onsdags, var hemma från jobbet i torsdags med 39 gr feber. Har haft feber hela helgen och känt mig lite sjuk faktiskt. (Var tvungen att skippa en revy på lördagen som vi skulle gå på tillsammans ett gäng.)
Nu är hostan värst. Sitter halva natten ungefär i fåtöljen för att somna in, lättare sen att ligga ner.
Idag har jag varit på jobbet trots en enveten hosta. Och just nu funderar jag på om jag ska jobba imorgon eller vara hemma.
Så mer intressant har det inte varit för mig.
Det som har upptagit mina tankar mest ändå under dessa "sjuka" dgr är det som hänt Malde. (Jag behöver inte länka till henne, ni går alla via Sabinas blogg så ni vet redan) Jag tycker det är otroligt sorgligt och fullständigt meningslöst att man ska behöva förlora ngt av sina barn! Ett fasansfullt ögonblick då man får det beskedet.
Och ngt jag innerligt önskar inte ska behöva drabba fler föräldrar vilket givetvis kommer att ske ändå. Så är ju livet, jag vet.
Men som ni kanske vet sen tidigare så struntar jag ibland i hur livet faktiskt är.
Jag önskar att jag kunde sudda ut vissa saker, låtsas som att de aldrig har hänt, radera smärtan hos personen....
Det går inte. Jag veeet.
Men jag vill. Så det så.
tisdag 12 oktober 2010
You´ve got mail.......
Visst har ni sett den filmen? Med Tom Hanks och hon, vad heter hon nu.....
(måste in på nätet o kolla, återkommer)...Meg Ryan var det.
Minns ni scenen när han sitter i sängen och ska svara på ett mail och gör ansiktsgrimaser? Å han spelar lite av Gudfadern - rör så där lite på handen, grimaserar, pratar för sig själv... Ni minns va?
Precis så ser jag ut ibland när jag svarar på era kommentarer, iaf när jag försöker vara rolig. Jag kommer på mig själv med att grimasera lite, ruska på hv, tänka lite på italienska ja, ni fattar.
Helt jättekul faktiskt!
Så det är lite synd att man inte kan spela in när man sitter här och kommenterar, vore sååå kul!!
(måste in på nätet o kolla, återkommer)...Meg Ryan var det.
Minns ni scenen när han sitter i sängen och ska svara på ett mail och gör ansiktsgrimaser? Å han spelar lite av Gudfadern - rör så där lite på handen, grimaserar, pratar för sig själv... Ni minns va?
Precis så ser jag ut ibland när jag svarar på era kommentarer, iaf när jag försöker vara rolig. Jag kommer på mig själv med att grimasera lite, ruska på hv, tänka lite på italienska ja, ni fattar.
Helt jättekul faktiskt!
Så det är lite synd att man inte kan spela in när man sitter här och kommenterar, vore sååå kul!!
måndag 11 oktober 2010
Fattar inte?
Näe, jag gör inte det. Tror kanske rent utav att jag är lite korkad?
Alltså, det handlar om bilkörning!
Varför i hela fridens dar blir jag irriterad när jag åker bakom bilar som knappt håller hastigheten eller håller den precis på km när jag inte har bråttom öht?(gäller dock inte där det är 30 km i timmen)
Jag kunde ju ligga där bakom i godan ro, jag har ingen tid att passa, inget särskilt brått att göra... ändå blir jag så jädra irriterad!!
Å jag har sagt till mig själv att coola ner, att le lite, lyssna på musik, tänka trevliga tankar, ja ni fattar va - ALLT har jag provat med.
Och det fungerar en gång av fem. Knappt.
Så jag kör om. Svär för mig själv. Kan t.o.m säga andra mindre tjusiga ord.
Helt sinnes faktiskt.
Så blir ni omkörda ngn stans i Stockholms län av en champagnefärgad snygg bil med en permanentad tant bakom ratten som ser så där lagom grinig ut, muttrandes för sig själv - då kan det vara jag:)
Alltså, det handlar om bilkörning!
Varför i hela fridens dar blir jag irriterad när jag åker bakom bilar som knappt håller hastigheten eller håller den precis på km när jag inte har bråttom öht?(gäller dock inte där det är 30 km i timmen)
Jag kunde ju ligga där bakom i godan ro, jag har ingen tid att passa, inget särskilt brått att göra... ändå blir jag så jädra irriterad!!
Å jag har sagt till mig själv att coola ner, att le lite, lyssna på musik, tänka trevliga tankar, ja ni fattar va - ALLT har jag provat med.
Och det fungerar en gång av fem. Knappt.
Så jag kör om. Svär för mig själv. Kan t.o.m säga andra mindre tjusiga ord.
Helt sinnes faktiskt.
Så blir ni omkörda ngn stans i Stockholms län av en champagnefärgad snygg bil med en permanentad tant bakom ratten som ser så där lagom grinig ut, muttrandes för sig själv - då kan det vara jag:)
tisdag 5 oktober 2010
Award
Jag har fått en utmaning, en award, från dottern! Tänkte jag skulle anta den.
7 saker ni kanske inte vet om mig?
1) Jag var väldigt rädd för att flyga förut men så fick jag sitta framme i cockpit en gång och efter det kändes det faktiskt bättre. Men det hänger också ihop med att barnen blivit "stora". Det känns numer som att dom klarar sig själva, även om jag skulle gå bort. (önskar jag kunde smitta dottern lite med det men å andra sidan har hon faktiskt fortfarande små barn)
2) Jag kan "fastna" i bilen, ffa när jag kommer hem till parkeringen. Börjar fundera på än det ena, än det andra och kan sitta där länge länge....
3) Jag har rökt i 44 år, är fortfarande rökare dock inte aktiv sedan januari i år men jag längtar fortfarande efter en cigg och jag önskar innerligt att det var helt ofarligt att röka för då skulle jag börja direkt!!
4) Jag är väldigt känslig för djur som far illa! Jag skulle aldrig kunna döda ett djur (dödar faktiskt inte flugor heller) och jag förstår inte att jag kan fortsätta äta kött. Men det är av ren bekvämlighet då det är maken som lagar mat och inte alls tycker som jag.... men jag tycker nästan det skulle vara skottpengar på djurplågare!!
5) Jag är väldigt familjebunden. Har dock arbetat lite på det för det kan ju också bli en hämmande faktor men jag vete sjutton hur långt jag kommit i den frigörelsen??
6) Jag har gått i terapi i många år och analyserar det mesta i känsloväg hos mig själv även om jag idag, ibland, kan säga att - "jag känner så för att jag känner så, punkt"! Men som sagt, oftast analyserar jag det mesta. Å mår ganska bra av det....
7) Jag har diverse sjukdomar, mer eller mindre allvarliga och den kanske mest allvarliga är en form av blodcancer. Man kan dock leva många år med den sjukdomen om man har tur och det är vad jag och hela min kära familj hoppas på. Men jag går på provtagningar och behandlingar med jämna mellanrum och kan bli lite trött....
8) .........
hm, hade kunnat fortsätta ett tag till men det var bara 7 va? Okej, det får räcka så där då. Man kanske inte ska vika ut sig alltför mkt :)
Iaf, lite mer om mig kanske?
P.S.
Ja just det, man ska ge denna vidare. Men det kan jag inte! Jag vet ju att de flesta som läser den här mkt sporadiska bloggen är Sabinas bloggvänner och har kanske redan fått utmaningen där. Men jag skulle vilja lämna den till Londongirl om hon skulle kunna tänka sig att anta den? Och till en annan mkt god vän som inte har ngn "egen" blogg så det kanske inte går men men... vi får se.....Sen om det finns ngn annan som vill göra den, skriv gärna här då så att jag kan gå in o titta!!D.S
7 saker ni kanske inte vet om mig?
1) Jag var väldigt rädd för att flyga förut men så fick jag sitta framme i cockpit en gång och efter det kändes det faktiskt bättre. Men det hänger också ihop med att barnen blivit "stora". Det känns numer som att dom klarar sig själva, även om jag skulle gå bort. (önskar jag kunde smitta dottern lite med det men å andra sidan har hon faktiskt fortfarande små barn)
2) Jag kan "fastna" i bilen, ffa när jag kommer hem till parkeringen. Börjar fundera på än det ena, än det andra och kan sitta där länge länge....
3) Jag har rökt i 44 år, är fortfarande rökare dock inte aktiv sedan januari i år men jag längtar fortfarande efter en cigg och jag önskar innerligt att det var helt ofarligt att röka för då skulle jag börja direkt!!
4) Jag är väldigt känslig för djur som far illa! Jag skulle aldrig kunna döda ett djur (dödar faktiskt inte flugor heller) och jag förstår inte att jag kan fortsätta äta kött. Men det är av ren bekvämlighet då det är maken som lagar mat och inte alls tycker som jag.... men jag tycker nästan det skulle vara skottpengar på djurplågare!!
5) Jag är väldigt familjebunden. Har dock arbetat lite på det för det kan ju också bli en hämmande faktor men jag vete sjutton hur långt jag kommit i den frigörelsen??
6) Jag har gått i terapi i många år och analyserar det mesta i känsloväg hos mig själv även om jag idag, ibland, kan säga att - "jag känner så för att jag känner så, punkt"! Men som sagt, oftast analyserar jag det mesta. Å mår ganska bra av det....
7) Jag har diverse sjukdomar, mer eller mindre allvarliga och den kanske mest allvarliga är en form av blodcancer. Man kan dock leva många år med den sjukdomen om man har tur och det är vad jag och hela min kära familj hoppas på. Men jag går på provtagningar och behandlingar med jämna mellanrum och kan bli lite trött....
8) .........
hm, hade kunnat fortsätta ett tag till men det var bara 7 va? Okej, det får räcka så där då. Man kanske inte ska vika ut sig alltför mkt :)
Iaf, lite mer om mig kanske?
P.S.
Ja just det, man ska ge denna vidare. Men det kan jag inte! Jag vet ju att de flesta som läser den här mkt sporadiska bloggen är Sabinas bloggvänner och har kanske redan fått utmaningen där. Men jag skulle vilja lämna den till Londongirl om hon skulle kunna tänka sig att anta den? Och till en annan mkt god vän som inte har ngn "egen" blogg så det kanske inte går men men... vi får se.....Sen om det finns ngn annan som vill göra den, skriv gärna här då så att jag kan gå in o titta!!D.S
tisdag 15 juni 2010
Snygging
Lägger in en liten (ärligt snodd) bild av en snygging.
Känner bara att jag måste!!
Skickar Kärlek, Kraft och Styrka <3
lördag 1 maj 2010
Länkar, bara måste.......
Har följt en blogg under en period. Å ibland kan man undra varför då det blir så sorgligt till slut.
Men jag följer å andra sidan inte alla bloggar som är sorgliga och fyllda med sjukdom. Dock ngr st och detta är en av dom.
Läs gärna, det är så fantastiskt fint skrivet!!!
Men jag följer å andra sidan inte alla bloggar som är sorgliga och fyllda med sjukdom. Dock ngr st och detta är en av dom.
Läs gärna, det är så fantastiskt fint skrivet!!!
lördag 20 februari 2010
Jag vet inte......
Har precis läst ngt som gör mig så otroligt ledsen.
Och jag vet inte egentligen vad jag ska skriva. Eller om jag ska skriva.
Men jag måste säga något, kan inte bara låta det gå förbi, utan ord.
Jag kan ju i och för sig prata med mig själv. Men det känns inte som det är tillräckligt.
Så jag skriver det här inlägget iaf.
Ni som ev. följde Sabina Najjar och hennes kamp mot cancern vet då att hon hade en dossyster som hette Ulrika. Mamma till Alva och Adam. Gift med Lasse. Och matte till Doris.
Nu har hon precis gått bort!
Och det gick fruktansvärt fort, jag känner mig alldeles chockad, fattar inte.
Klart jag förstår, rent intellektuellt att det går så fort när levern än involverad. Men känslomässigt kan jag inte förstå. Hur fan kan det gå så fort?
Hon ville inte att man skulle länka till henne. Hennes intention har aldrig varit att få uppmärksamhet skrev hon. Så jag gör inte det. Av respekt. Ni som följde Sabinas blogg har säkert redan hennes adress ändå.
Men jag vill ändå uppmärksamma henne på ngt sätt. Berätta att ännu en människa har dött, alldeles alldeles för tidigt i livet och lämnat efter sig nära och kära.
Det tar, i hjärtat! Det gör mig otroligt ledsen!
Och jag vet inte egentligen vad jag ska skriva. Eller om jag ska skriva.
Men jag måste säga något, kan inte bara låta det gå förbi, utan ord.
Jag kan ju i och för sig prata med mig själv. Men det känns inte som det är tillräckligt.
Så jag skriver det här inlägget iaf.
Ni som ev. följde Sabina Najjar och hennes kamp mot cancern vet då att hon hade en dossyster som hette Ulrika. Mamma till Alva och Adam. Gift med Lasse. Och matte till Doris.
Nu har hon precis gått bort!
Och det gick fruktansvärt fort, jag känner mig alldeles chockad, fattar inte.
Klart jag förstår, rent intellektuellt att det går så fort när levern än involverad. Men känslomässigt kan jag inte förstå. Hur fan kan det gå så fort?
Hon ville inte att man skulle länka till henne. Hennes intention har aldrig varit att få uppmärksamhet skrev hon. Så jag gör inte det. Av respekt. Ni som följde Sabinas blogg har säkert redan hennes adress ändå.
Men jag vill ändå uppmärksamma henne på ngt sätt. Berätta att ännu en människa har dött, alldeles alldeles för tidigt i livet och lämnat efter sig nära och kära.
Det tar, i hjärtat! Det gör mig otroligt ledsen!
måndag 15 februari 2010
Ett år idag!!
Idag fyller min blogg 1 år!
Kära dottern fixade iordning bloggen, ringde mig och sa att
- "nu är det klart, bara att börja blogga"..
Jättenervöst var det.
Trots att jag redan hade följt flera bloggar ett bra tag så var det en himla skillnad att skriva själv.
Ska inte ge mig på ngn form av utvärdering. Det är som det är och blir vad man gör det till helt enkelt.
Och det känns ganska kul. Fortfarande.
Att säga att
- "jag har en blogg". Eller
- "jag skriver det på bloggen". Eller
- "jag gör ett blogginlägg".
Så jag tror jag fortsätter ett tag till. Å försöker nu få in en bild av en tårta men jag känner mig tveksam till om jag får det att fungera men men.. det är värt ett försök.
-------------------------------------------------
Näe, fungerar inte så ni får tänka er en tårta istället..... Fattar inte hur det fungerar, måste lära mig det ser jag nu!! Jaja.....
Kära dottern fixade iordning bloggen, ringde mig och sa att
- "nu är det klart, bara att börja blogga"..
Jättenervöst var det.
Trots att jag redan hade följt flera bloggar ett bra tag så var det en himla skillnad att skriva själv.
Ska inte ge mig på ngn form av utvärdering. Det är som det är och blir vad man gör det till helt enkelt.
Och det känns ganska kul. Fortfarande.
Att säga att
- "jag har en blogg". Eller
- "jag skriver det på bloggen". Eller
- "jag gör ett blogginlägg".
Så jag tror jag fortsätter ett tag till. Å försöker nu få in en bild av en tårta men jag känner mig tveksam till om jag får det att fungera men men.. det är värt ett försök.
-------------------------------------------------
Näe, fungerar inte så ni får tänka er en tårta istället..... Fattar inte hur det fungerar, måste lära mig det ser jag nu!! Jaja.....
söndag 14 februari 2010
Min kusin, helgen, humöret, ringen, dansen, rökat........
Man tänker ofta att det inte finns så mkt att skriva om. Men allt är ju relativt. Visst finns det saker som händer nästan hela tiden. Som man skulle kunna orda lite om. Om man vill.
Så nu tänkte jag göra det, skriva om lite div. ting som hänt senaste veckan och som berör en del.
Börjar med kusinen. Jag har flera kusiner men bara en jag träffar kontinuerligt. Vi har i stort sett vuxit upp tillsammans (bodde i portarna bredvid varandra, hon är ett år äldre bara...)Å jag tycker mkt mkt om henne.
Hon har haft det tufft under ett antal år nu. Det hårdaste slaget kom när hennes älskade make dog för ngr år sedan.
Nu bor hon på landet(vi är grannar där) och ett av hennes barn bor en bit bort från oss, relativt nära iaf.
Hon bor förstås ensam nu och tycker att det är ganska tungt o jobbigt men det känns lite lite bättre när vi är där uppe. Lite mer folk, lite mer ljus. Det är förstås hon som matar alla vildkatterna när inte vi är där. Eller hon matar dom jämt, även när vi är där.
Sista veckan har vi haft en lång dialog via mail om vänskap etc. Jag ska inte orda mer om det men det har inte riktigt känts bra. Vete sjutton eg vad som felat.
När maken så åkte upp till landet igår för att skotta av snön från taket på vår "vagn" vi har där så visar det sig att min kusin skottat upp en autostrada upp på tomten. Hela uppfarten, hela p-platsen, en bred väg till trappen, altanen ja ALLT som behövts skottats bort för att vi ska kunna komma in utan att bylta gnm meterhög snö har hon skottat bort!!
Jag fattar inte. Hon är ingen ungdom längre, hon arbetar hårt i veckorna, konditionen är inte den bästa... Trots det har hon skottat bort all denna snö (och IS)så att det ska bli lättare för oss att komma dit. Vad kallar man det?
Jag kan bara djupt tacka henne för denna omsorg om oss, denna kärleksfulla handling. Å jag skickar henne en massa kramar, denna min kusin, min vän!!
I veckan fick jag en försenad present från dottern. Även denna present fylld av kärlek. En jättefin ring med texten "Love you forever". Å den passade perfekt. Jag har naturligtvis haft den på mig varje dag sen dess.
Man kan fråga sig vad jag gjort för att förtjäna all denna kärlek? Jag som mest tycker livet är tungt just nu?!!
Ska i mina mörkare stunder tänka på dessa handlingar så måste det lätta lite tror jag. För det är fortsatt tungt med röksuget. Vissa dgr bättre, vissa sämre.
Tyvärr har jag kort stubin just nu (jag som annars är känd för att ha ett mkt stort tålamod)så jag försöker, i den mån jag kommer på mig själv, att undvika vissa saker, vissa diskussioner, vissa samtal. Allt för att jag inte ska säga saker jag eg inte menar. Och jag hoppas innerligt att mitt goda tålamod, mitt ganska goda humör kommer tillbaka!!! Snart!
I helgen hade jag planerat att göra klart hemma med alla pärmar, papper, hyllor och smycken etc. Detta skulle ske på lördagen för på söndagen (idag) skulle vi ha cafeteriaansvaret på klubben igen.
Det blev inte gjort kan jag säga. Jag sov (och vilade) större delen av lördagen, är så otroligt trött och tänker att det kanske beror på rökningen? Årstiden? Vete sjutton men jag behöver sova iaf. Och då gör jag det, iaf nu.
Idag söndag har vi haft cafeteriaansvaret på klubben. Och änglat...Jobbigt, känner mig slut nu men också lite tillfredsställd. Nöjd över att jag rört lite på mig.
Ny dag snart, ny vecka. Nya tag.
Ha det bra under veckan nu!
Så nu tänkte jag göra det, skriva om lite div. ting som hänt senaste veckan och som berör en del.
Börjar med kusinen. Jag har flera kusiner men bara en jag träffar kontinuerligt. Vi har i stort sett vuxit upp tillsammans (bodde i portarna bredvid varandra, hon är ett år äldre bara...)Å jag tycker mkt mkt om henne.
Hon har haft det tufft under ett antal år nu. Det hårdaste slaget kom när hennes älskade make dog för ngr år sedan.
Nu bor hon på landet(vi är grannar där) och ett av hennes barn bor en bit bort från oss, relativt nära iaf.
Hon bor förstås ensam nu och tycker att det är ganska tungt o jobbigt men det känns lite lite bättre när vi är där uppe. Lite mer folk, lite mer ljus. Det är förstås hon som matar alla vildkatterna när inte vi är där. Eller hon matar dom jämt, även när vi är där.
Sista veckan har vi haft en lång dialog via mail om vänskap etc. Jag ska inte orda mer om det men det har inte riktigt känts bra. Vete sjutton eg vad som felat.
När maken så åkte upp till landet igår för att skotta av snön från taket på vår "vagn" vi har där så visar det sig att min kusin skottat upp en autostrada upp på tomten. Hela uppfarten, hela p-platsen, en bred väg till trappen, altanen ja ALLT som behövts skottats bort för att vi ska kunna komma in utan att bylta gnm meterhög snö har hon skottat bort!!
Jag fattar inte. Hon är ingen ungdom längre, hon arbetar hårt i veckorna, konditionen är inte den bästa... Trots det har hon skottat bort all denna snö (och IS)så att det ska bli lättare för oss att komma dit. Vad kallar man det?
Jag kan bara djupt tacka henne för denna omsorg om oss, denna kärleksfulla handling. Å jag skickar henne en massa kramar, denna min kusin, min vän!!
I veckan fick jag en försenad present från dottern. Även denna present fylld av kärlek. En jättefin ring med texten "Love you forever". Å den passade perfekt. Jag har naturligtvis haft den på mig varje dag sen dess.
Man kan fråga sig vad jag gjort för att förtjäna all denna kärlek? Jag som mest tycker livet är tungt just nu?!!
Ska i mina mörkare stunder tänka på dessa handlingar så måste det lätta lite tror jag. För det är fortsatt tungt med röksuget. Vissa dgr bättre, vissa sämre.
Tyvärr har jag kort stubin just nu (jag som annars är känd för att ha ett mkt stort tålamod)så jag försöker, i den mån jag kommer på mig själv, att undvika vissa saker, vissa diskussioner, vissa samtal. Allt för att jag inte ska säga saker jag eg inte menar. Och jag hoppas innerligt att mitt goda tålamod, mitt ganska goda humör kommer tillbaka!!! Snart!
I helgen hade jag planerat att göra klart hemma med alla pärmar, papper, hyllor och smycken etc. Detta skulle ske på lördagen för på söndagen (idag) skulle vi ha cafeteriaansvaret på klubben igen.
Det blev inte gjort kan jag säga. Jag sov (och vilade) större delen av lördagen, är så otroligt trött och tänker att det kanske beror på rökningen? Årstiden? Vete sjutton men jag behöver sova iaf. Och då gör jag det, iaf nu.
Idag söndag har vi haft cafeteriaansvaret på klubben. Och änglat...Jobbigt, känner mig slut nu men också lite tillfredsställd. Nöjd över att jag rört lite på mig.
Ny dag snart, ny vecka. Nya tag.
Ha det bra under veckan nu!
tisdag 9 februari 2010
"Medsjukskriven"
Japp, jag har varit sjukskriven.
I tanken iaf.
Fysiskt har jag befunnit mig på jobbet.
Nåja, lite tankearbete har jag gjort även där men det beror ju på att jag är kvinna = har simultankapacitet. Men de flesta av tankarna har befunnit sig i Märsta, i ett hus (i skogens sus.......med rådjur å sånt).
Nu behövs inte så mkt av mina tankar där längre så nu kan jag börja arbeta igen. Och blogga.......
Så en kort liten resume är kanske på sin plats. (Men det är mest för att jag vill berätta att jag fyllt år).
Och har fått massor med fina presenter så jag är så glad. Å tänker att jag måste varit riktigt snäll jag. Fick i stort sett allt som stod på önskelistan (förutom ngr pocketböcker men de kan jag ju köpa själv:)
Men då humöret inte varit det bästa så valde jag att inte fira min födelsedag samma dag jag fyllde (som var en vardag). Då blev jag istället bjuden på en jättetrevlig middag hemma hos Sabinadottern som hon å sonen fixat. Allt stod dukat och klart när jag kom hem från jobbet, fantastiskt.
(Lite pinsamt var det dock att när jag kom hem hängde det 2 buketter på dörren! Jag som aldrig är borta när jag fyller år men just nu var jag det och jag tyckte jag hade sagt till de flesta men icke...Men blommorna var jättefina och står sig fortfarande vilket är himla trevligt.)
Jag funderade lite hit och dit och frågade sen bror om vi skulle fira ihop vilket vi gjorde i lördags.(Min bror fyller i morgon och hans fru fyllde i januari.)
Så vi firade alla tre födelsedagarna i lördags med lite mat och dryck.
I ett stort fint hus i Märsta (tack dottern), väldans trevligt var det.
I övrigt har livet mest bestått i att jag har försökt vara ett litet extra stöd till mina barn, försökt stödja mig själv när röktarmen SKRIKIGT efter en cigg, gått och lagt mig och dragit täcket långt långt upp, vägrat gå upp på morgonen för att få dagens vakentid kortare, ja eg en ganska stor kamp.
Men just nu ser det lite ljusare ut måste jag säga. Dotterns mkt grava sömnstörningar börjar bli ngt lite bättre iom HLM. Sonens mkt trasiga trumhinna håller äntligen på att läka, röksuget håller inte på att ta livet av mig så intensivt längre så atte....
Kanske finns det hopp om livet?
I tanken iaf.
Fysiskt har jag befunnit mig på jobbet.
Nåja, lite tankearbete har jag gjort även där men det beror ju på att jag är kvinna = har simultankapacitet. Men de flesta av tankarna har befunnit sig i Märsta, i ett hus (i skogens sus.......med rådjur å sånt).
Nu behövs inte så mkt av mina tankar där längre så nu kan jag börja arbeta igen. Och blogga.......
Så en kort liten resume är kanske på sin plats. (Men det är mest för att jag vill berätta att jag fyllt år).
Och har fått massor med fina presenter så jag är så glad. Å tänker att jag måste varit riktigt snäll jag. Fick i stort sett allt som stod på önskelistan (förutom ngr pocketböcker men de kan jag ju köpa själv:)
Men då humöret inte varit det bästa så valde jag att inte fira min födelsedag samma dag jag fyllde (som var en vardag). Då blev jag istället bjuden på en jättetrevlig middag hemma hos Sabinadottern som hon å sonen fixat. Allt stod dukat och klart när jag kom hem från jobbet, fantastiskt.
(Lite pinsamt var det dock att när jag kom hem hängde det 2 buketter på dörren! Jag som aldrig är borta när jag fyller år men just nu var jag det och jag tyckte jag hade sagt till de flesta men icke...Men blommorna var jättefina och står sig fortfarande vilket är himla trevligt.)
Jag funderade lite hit och dit och frågade sen bror om vi skulle fira ihop vilket vi gjorde i lördags.(Min bror fyller i morgon och hans fru fyllde i januari.)
Så vi firade alla tre födelsedagarna i lördags med lite mat och dryck.
I ett stort fint hus i Märsta (tack dottern), väldans trevligt var det.
I övrigt har livet mest bestått i att jag har försökt vara ett litet extra stöd till mina barn, försökt stödja mig själv när röktarmen SKRIKIGT efter en cigg, gått och lagt mig och dragit täcket långt långt upp, vägrat gå upp på morgonen för att få dagens vakentid kortare, ja eg en ganska stor kamp.
Men just nu ser det lite ljusare ut måste jag säga. Dotterns mkt grava sömnstörningar börjar bli ngt lite bättre iom HLM. Sonens mkt trasiga trumhinna håller äntligen på att läka, röksuget håller inte på att ta livet av mig så intensivt längre så atte....
Kanske finns det hopp om livet?
tisdag 26 januari 2010
VooDoll
Jag har fått en VooDoll!!
För att ge mig styrka och kraft!
Å jag blir så glad. Sånt värmer. För det är tungt här i denna lägenhet nu. Eller i denna kropp jag bär på kanske man kan säga (låter ngt märkligt skulle nog en terapeut säga men vem bryr sig om det just nu!)
Man kan ju naturligtvis inte jämföra det med katastrofen i Haiti. Då är ju det här ingenting. Men om jag inte gör ngr jämförelser så är det riktigt tungt.
Jag försöker ??? ska??? (svårt att veta det här)sluta röka. Efter mer än 40 år ska jag sluta. Måste jag sluta. Om jag ska ha ork att gå uppför trappen ngr år till.
Man jämför rökslut med heroinabstinens.
Så om ni tänker er en "knarkare" som inte får sin sil! Typ så ungefär känner jag mig.
Å jag har försökt förut. Och misslyckats. Som de flesta rökare gör. Och jag kanske misslyckas även denna gång, vem vet men jag tror inte det, det känns inte så just nu. Å blir det så så blir det så, då får jag ta nya tag. Men just NU känns det som att det här ska gå.
I helgen var jag lite euforisk. Nu är jag låg.....
Sitter o stirrar. Vill eg bara sova. Gråter för ingenting. Blir så jädra irriterad på alla dumma jädra människor som inte fattar ngt (nja, så illa är det inte men lite illa är det, stubinen är ngt kortare kan man säga). Å önskar att det var HELT ofarligt att röka så att jag kunde fortsätta med det till jag dog (mouhahhaha... när nu det sker... lite svart humor).
Så igår fick jag en VooDoll från en mkt kär vän uppe i Norrland...
(Käraste Bettan!! Många pussar till dig!!!)
Det är en liten fin docka med voodookraft som jag har "laddat" med extra kraft så att hon ska ge mig styrka. Fint va?!!
Nu ligger hon i min handväska!!
Helgen var trots allt ganska trevlig men det berodde väl på euforin antar jag. Vi var på bio på lördagen och såg Luftslottet.... Middag på kvällen hemma hos chefen - både väldigt gott och trevligt, dans på söndagen - ovanligt trevligt!
Sen igår slog stora hammaren till.
Jaja, som sagt. Detta är intet mot den oerhörda tragedin som drabbat Haitifolket.
Så i det perspektivet är detta en baggis. Å jag tänker nästan lika ofta på Haitifolket som på cigg. Vilket är flera ggr per dag. Å tänker då att vi har det trots allt ganska bra här ändå, vi Sverigefolket...
Ha en bra vecka alla, själv ska jag försöka tillbringa så mkt jag kan av denna vecka i sängen!
För att ge mig styrka och kraft!
Å jag blir så glad. Sånt värmer. För det är tungt här i denna lägenhet nu. Eller i denna kropp jag bär på kanske man kan säga (låter ngt märkligt skulle nog en terapeut säga men vem bryr sig om det just nu!)
Man kan ju naturligtvis inte jämföra det med katastrofen i Haiti. Då är ju det här ingenting. Men om jag inte gör ngr jämförelser så är det riktigt tungt.
Jag försöker ??? ska??? (svårt att veta det här)sluta röka. Efter mer än 40 år ska jag sluta. Måste jag sluta. Om jag ska ha ork att gå uppför trappen ngr år till.
Man jämför rökslut med heroinabstinens.
Så om ni tänker er en "knarkare" som inte får sin sil! Typ så ungefär känner jag mig.
Å jag har försökt förut. Och misslyckats. Som de flesta rökare gör. Och jag kanske misslyckas även denna gång, vem vet men jag tror inte det, det känns inte så just nu. Å blir det så så blir det så, då får jag ta nya tag. Men just NU känns det som att det här ska gå.
I helgen var jag lite euforisk. Nu är jag låg.....
Sitter o stirrar. Vill eg bara sova. Gråter för ingenting. Blir så jädra irriterad på alla dumma jädra människor som inte fattar ngt (nja, så illa är det inte men lite illa är det, stubinen är ngt kortare kan man säga). Å önskar att det var HELT ofarligt att röka så att jag kunde fortsätta med det till jag dog (mouhahhaha... när nu det sker... lite svart humor).
Så igår fick jag en VooDoll från en mkt kär vän uppe i Norrland...
(Käraste Bettan!! Många pussar till dig!!!)
Det är en liten fin docka med voodookraft som jag har "laddat" med extra kraft så att hon ska ge mig styrka. Fint va?!!
Nu ligger hon i min handväska!!
Helgen var trots allt ganska trevlig men det berodde väl på euforin antar jag. Vi var på bio på lördagen och såg Luftslottet.... Middag på kvällen hemma hos chefen - både väldigt gott och trevligt, dans på söndagen - ovanligt trevligt!
Sen igår slog stora hammaren till.
Jaja, som sagt. Detta är intet mot den oerhörda tragedin som drabbat Haitifolket.
Så i det perspektivet är detta en baggis. Å jag tänker nästan lika ofta på Haitifolket som på cigg. Vilket är flera ggr per dag. Å tänker då att vi har det trots allt ganska bra här ändå, vi Sverigefolket...
Ha en bra vecka alla, själv ska jag försöka tillbringa så mkt jag kan av denna vecka i sängen!
torsdag 18 juni 2009
En alldeles speciell tjej
Ja, idag fyller en alldeles speciell tjej år. Den bästaste dottern man kan ha. Och ja, jag minns precis hur det var när hon kom till världen. Mitt första "kejsarbarn"....
Och önskar kära dottern en alldeles jättefin dag idag. Med denna ljuva musik.
Massor med kärlek/Mams
Visar en fin bild tagen för en del år sen.
Och önskar kära dottern en alldeles jättefin dag idag. Med denna ljuva musik.
Massor med kärlek/Mams
söndag 7 juni 2009
Räkfrossa och födelsedagsfirande
Har jag berättat att jag är asocial? (Hm. De flesta skulle kanske inte hålla med här nu). Kanske hellre hemkär? (nu får jag ngr bekräftande nickar)
Iaf så var det dags för jobbets sommarfest igen. I torsdags. Räkfrossa på båtfärd. Skulle inte avgå förrän 19.00. Genast jag hörde detta beslutade jag mig för att åka hem efter minglet och före själva resan. Men icke sa nicke. Chefen sa - "nu åker du med, tro inte du kan smita från detta, ibland har man vissa förpliktelser..." Suck. Den sjösjuke Landkrabban måste me´... Okej.
Iaf så var det dags för jobbets sommarfest igen. I torsdags. Räkfrossa på båtfärd. Skulle inte avgå förrän 19.00. Genast jag hörde detta beslutade jag mig för att åka hem efter minglet och före själva resan. Men icke sa nicke. Chefen sa - "nu åker du med, tro inte du kan smita från detta, ibland har man vissa förpliktelser..." Suck. Den sjösjuke Landkrabban måste me´... Okej.
Dagen kommer, minglet avslutas, färden mot båten tar vid. Jag går själv till T-banan (hur nu det är möjligt med ca 65 pers runt omkring. Ser dock ngr fler där "nere" men jag smiter in i första vagnen - ingen ser). Ringer maken.
-"Jag åker hem nu. Jag kan åka vidare till centralen".
- "Nu åker du till båten, det blir trevligt.....".
Jaja, jag går av vid slussen. Går upp på torget å det regnar fortfarande. Ser 2 tfn-automater, såna där öppna burar med 3 väggar o tak. Det står folk i den ena. Jag går in i den andra.
I detta läge står det med STORA bokstäver i pannan på mig - AMBIVALENT!
Jag tänker att jag står här tills båten har gått. Jag "hittade" inte.
Precis då går min personalare förbi tillsammans med ngr andra. Å hon stannar förstås.
-"Men vad gör du här??? Ska du inte till båten?"
Eh, vad säger man? Njae, vadhettere, jag funderar alltså lite, eh.......
Där står jag i en kur, blöt, fryser, det blåser som fasen (mao båten kommer att GUNGA) och längtar bara hem. Helt crazy.....
What to do? Jag gick med henne förstås. Efter att vi skrattat på oss nästan.
Å resan gick bra.
Jag tror att resan hade varit helt fantastisk om det inte regnat hela tiden. Vyerna var underbara och jag som aldrig åkt så här tyckte det var lite fint att få se trots regnet. Räkorna var mkt goda. Ostbrickan likaså. Så nu har jag varit social. Må det dröja till nästa gång!
Fredag o lördag har vi firat SötAlva. Massor med presenter, tårta och ljus. Underbart trevligt.
Lite bilder från firandet.
Paketen!
Tårtdags!!!
Söta papi
Söta Faster
Å söta Farfar
fredag 5 juni 2009
ALVA 1 ÅR
(Ja, jag vet. Sabbe har redan lagt in. Men jag vill också lägga in. Så då gör jag det.)
Farmors vackraste lilla tjej fyller år idag.
(å jag vet det me´. Hon är naturligtvis inte bara farmors. Utan fasters, mormors, papis och mamis etc. men från mitt perspektiv är hon farmors vackraste tjej)
I ett år har hon förgyllt våra dagar. Underbara, charmiga, snälla och envisa Alva. Helt ljuvlig.
Så grattis farmors honey! (ngn gång kanske du läser detta hoppas jag)
Har fortfarande inte fått till det att bilden ska gå att förstora. Trodde det men icke. Synd, för denna bild är ljuvlig!
tisdag 28 april 2009
söndag 22 mars 2009
Tacksamhet
Det bara kom över mig!
Plötsligt igår när jag skulle gå och lägga mig kände jag mig väldigt tacksam.
Tacksam över att jag (med största sannolikhet iaf) skulle få vakna imorgon bitti. Att det skulle vara söndag och jag kunde dra mig lite, kanske slumra om en stund. För att sen gå upp och äta frukost. Utan att må dåligt, utan att ha väldigt ont ngn stans. Bara en sån enkel sak.
Har nog aldrig riktigt känts så tidigare, på detta tydliga sätt.
Jag tror det beror på att jag oroat mig ngr dagar.
Jag följer (tillsammans med flera hundra andra) en tjejs blogg där hon skriver om sin kamp mot cancern. Och de senaste dagarna har hon inte orkat skriva. Och det är så ledsamt.
Så plötsligt kände jag denna tacksamhet. Att få må så pass bra som jag gör.
Idag var jag på kalas. Mellanbarnbarnet, Albin, fyllde 8 år. Jag älskar honom. Jag tror att han tycker om mig. Och jag brukar känna mig glad och tacksam över det.
Just idag kändes det riktigt riktigt mkt i hjärtat....
Plötsligt igår när jag skulle gå och lägga mig kände jag mig väldigt tacksam.
Tacksam över att jag (med största sannolikhet iaf) skulle få vakna imorgon bitti. Att det skulle vara söndag och jag kunde dra mig lite, kanske slumra om en stund. För att sen gå upp och äta frukost. Utan att må dåligt, utan att ha väldigt ont ngn stans. Bara en sån enkel sak.
Har nog aldrig riktigt känts så tidigare, på detta tydliga sätt.
Jag tror det beror på att jag oroat mig ngr dagar.
Jag följer (tillsammans med flera hundra andra) en tjejs blogg där hon skriver om sin kamp mot cancern. Och de senaste dagarna har hon inte orkat skriva. Och det är så ledsamt.
Så plötsligt kände jag denna tacksamhet. Att få må så pass bra som jag gör.
Idag var jag på kalas. Mellanbarnbarnet, Albin, fyllde 8 år. Jag älskar honom. Jag tror att han tycker om mig. Och jag brukar känna mig glad och tacksam över det.
Just idag kändes det riktigt riktigt mkt i hjärtat....
måndag 9 mars 2009
Äntligen hemma
Nu har hon kommit hem. Minstingen. Sötis.
Så nu behöver man inte vara orolig längre. Har pussat, burit, pratat. Efter en stund. En viss reservation fanns från början men det tar sig, det tar sig...
Så jag är en glad farmor just nu....
söndag 8 mars 2009
Lite "förälskad"
Ja, tror sjutton att jag är det. Ni vet, man måste hela tiden kolla om det hänt ngt, om ngn sagt ngt, om ngn hört av sig, om man kan bli lite varm i magen, ja ni vet, så som man känner sig när man är lite förälskad.
Har frågat Sabina - "Är det så här?" Ja, säger hon, det är så här. Man har inte tid med annat i början iaf. Att läsa bloggar alltså.
Helt knäppt. Eller?
Så sjutton vet vart detta ska ta vägen. Kanske måste jag gå ner i arbetstid så att jag hinner blogga (mouhaha).
Kul är det i varje fall.
Har frågat Sabina - "Är det så här?" Ja, säger hon, det är så här. Man har inte tid med annat i början iaf. Att läsa bloggar alltså.
Gör saker hemma men tankarna är på bloggen. Det är en helt egen värld. Med massor med trevliga människor som ger av sig själva. Fantastiskt.
Helt knäppt. Eller?
Så sjutton vet vart detta ska ta vägen. Kanske måste jag gå ner i arbetstid så att jag hinner blogga (mouhaha).
Kul är det i varje fall.
söndag 22 februari 2009
Saknad, ledsnad och glädje
Är det inte märkligt iaf? Igår kväll åkte Lillan tillsammans med sin mamma (och hennes familj) till Thailand. Det har alltså bara gått ngr timmar.
Jag brukar inte träffa Lillan varje dag.
Så hur kan man då sakna redan nu? För det gör jag.
Det måste bero på det långa avståndet, tanken på vad som kan hända så långt "hemifrån".
Jag känner mig helt enkelt lite orolig.
Och Lillans pappa är ledsen. Han gråter. Min son. Och vad gör det med ett modershjärta?
Det gråter också.
Samtidigt känner jag glädje också. Jag har haft Mellan och Storan här inatt. Jättemysigt. Mellan har dock redan åkt då han har en livsuppgift här i livet, nämligen att susa fram som en grandios, kraftfull kille på det hårda vattnet. Vad kan man säga om det? Inget.
Förutom att trots att han förstod att han skulle vara lite trött idag om han sov hos mormor så ville han göra det ändå.. Det är kärlek det......
Storan är kvar. Full av glädje. Han får nämligen tillbringa tid med den kompis han kanske gillar allra mest? Vad kan vara bättre? Så jag ser honom knappt här "uppe" hos mig. Han är 2 trappor ner. Men jag känner honom, vet att han finns där.
Så saknad, ledsnad och glädje. Känslor som livet är fullkomligt fullt av. Och vad vore livet utan dessa spectrum av känslor? Antagligen ganska torftigt. Men visst är det jobbigt ibland?
See you
Jag brukar inte träffa Lillan varje dag.
Så hur kan man då sakna redan nu? För det gör jag.
Det måste bero på det långa avståndet, tanken på vad som kan hända så långt "hemifrån".
Jag känner mig helt enkelt lite orolig.
Och Lillans pappa är ledsen. Han gråter. Min son. Och vad gör det med ett modershjärta?
Det gråter också.
Samtidigt känner jag glädje också. Jag har haft Mellan och Storan här inatt. Jättemysigt. Mellan har dock redan åkt då han har en livsuppgift här i livet, nämligen att susa fram som en grandios, kraftfull kille på det hårda vattnet. Vad kan man säga om det? Inget.
Förutom att trots att han förstod att han skulle vara lite trött idag om han sov hos mormor så ville han göra det ändå.. Det är kärlek det......
Storan är kvar. Full av glädje. Han får nämligen tillbringa tid med den kompis han kanske gillar allra mest? Vad kan vara bättre? Så jag ser honom knappt här "uppe" hos mig. Han är 2 trappor ner. Men jag känner honom, vet att han finns där.
Så saknad, ledsnad och glädje. Känslor som livet är fullkomligt fullt av. Och vad vore livet utan dessa spectrum av känslor? Antagligen ganska torftigt. Men visst är det jobbigt ibland?
See you
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
