Har tänkt länge. Ska jag eller ska jag inte skriva ngt om ätstörningar? Men då tanken inte släpper riktigt så gör jag väl det då. Låter tanken få styra.
Det finns en landstingsdriven ätstörningsklinik i Stockholms län (samt 2 privata vilket jag inte kommer orda om alls här).
Denna klinik har en hemsida http://scfa.se . Då jag vet att detta är en mkt svår sjukdom, med ett stort lidande både för den som har sjukdomen och dennes anhöriga så vill jag slå ett slag för denna hemsida. Man kan hitta lite matnyttigt där. Samt vägar in till behandling.
Så känner ni ngn som behöver hjälp, rekommendera dom att söka (man kan också söka till de privata alternativen). För många vågar inte, skäms. Och man ska bry sig, visa att man ser.
Detta är INTE en reklamkampanj. Det kan vara långa väntetider vårdgaranti till trots. Så eg räcker inte resurserna till riktigt. Så kliniken behöver absolut inte "ragga" folk.
Utan detta är eg ett inlägg som handlar om att ta ansvar. Mitt ansvar. Som vet lite om detta.
För många vet inte hur dom ska göra för att få hjälp. Utan plågas i det tysta. Och på denna sida kan man läsa sig till det.
Ja, nu har tanken fått styra. Klokt eller oklokt, det får vara osagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Som vanligt Kloka ord från en klok qvinna. Mmm jag kommer ihåg, då jag äntligen tappade lite vikt å du tvingade mig sitta med dörren öppen efter maten.....=)
DET var tider det;)
Om man nu få dra upp något roligt mitt i det allvar som detta är.
Love*
Även jag som vet lite om detta tillstånd uppmanar alla som ser någon i sin närhet med dessa problem. Våga fråga hur det är, våga se och bry dig! Det är så många (främst) tjejer, kvinnor runt oss som lider i tysthet och behöver en knuff för att våga ta steget och söka hjälp!
Kära dottern
Det var vid ett enda tillfälle som jag blev lite nojjig. Min rätt som mamma....
Och det var ganska kul faktiskt. Men som du säger, annars är det en mkt allvarlig sjukdom.
Love back
Bettan
Ja, du vet inte bara lite utan mkt, mkt... Och det tål att upprepas det du säger. Våga fråga, våga se och bry dig. Mörkertalet är enormt, lidandet väldeliga. Så vet ni ngn, hjälp dom!
kramen
Ätstörningar, tyvärr vanligare än många tror. Viktigt för alla, blunda inte om man misstänker att någon drabbats. Det finns hjälp att få./Anette
Anette
Ja, mkt vanligare än man tror tyvärr. Och det går ner i åldrarna. Numer är det inte så ovanligt att få in 10-åringar. Mkt tragiskt.
Va bra att du skriver information om denna hemska sjukdom! Jag har ju själv erfarenhet av det, som du känner till, och jag är evigt tacksam att du hjälpte mig att tala om hur jag skulle gå till väga.. :)Det är inte lätt när man är uppe i det..
Kram Lova..
Hej Lova
Och välkommen til min blogg. Du nämnde (på din blogg)att du tyckte jag skulle skaffa en egen och nu har jag gjort det:)
Men det hade aldrig blivit av om inte Sabina hade gjort den...
Ja, jag ville skriva lite då jag vet hur hemsk denna sjukdom är. Jag vet att du har erfarenhet av sjukdomen och jag är mkt glad för att du sökte hjälp.
Ha det så gott och en varm kram
Skicka en kommentar