Jag har också berörts. Mycket. Av olika skäl.
Nämner ngr av dom
- Hon hette Sabina och var en ung mamma (jag blir varm i hjärtat bara jag skriver namnet)
- Hon hade en dödlig sjukdom (med största sannolikhet blir inte mitt liv heller så långt som jag hade hoppats)
- Hon var en otroligt positiv människa. Har aldrig träffat på ngn liknande.
- Hon utstrålande massor av känslor.
Nu är hon död. Och jag känner bestörtning. För jag hade som så många andra ngn form av hopp om att hon skulle greja detta. Fastän hon fått en "dödsdom" av läkaren. Jag förnekade den helt. (Tror inte jag är unik där, tror många med mig gjorde detsamma) För hon förmedlade också hopp. (Om ngn kan så är det hon).
Men det kunde hon inte.
Just nu är hoppet borta. Och med hoppet borta kommer tankarna.
Ibland tänker jag att huset man bor i när man dör ska bli svart. Om så bara för ngr minuter.
För att hedra den som dött. För att vi andra ska minnas vår litenhet. Och livets förgänglighet.
15 kommentarer:
Fint skrivet av dig älskade älskade mamma.
Jag förstår att en del av hoppet dog, dog med Sabina. All hennes positiva energi har hela tiden gjort att man trott att det kommer att gå bra, gå bra för ALLA som har cancer.
SÅ detta är så fuktansvärt tragiskt, ledsamt, sorgligt, så det finns inte ord. Två små flickor har ingen mamma att säga godnatt till ikväll.
Jag har gråtit idag, flera gånger, av flera olika anledningar, alla har med cancer att göra.
Nu får vi ta tillbaka hoppet och tänka i vår sorg att Sabina behöver inte lida mer, hon mådde fruktansvärt dåligt sista tiden.
VI ska däremot överleva detta, kämpa som bara den. Doktorn sa, det ser bra ut...Kom ihåg det.
Jag älskar dig du vackra, fantastiska, underbara Mamma.
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3.
Puss//S
Sabina, älskade dottern
Du har rätt, Sabina lider inte mer. Men som sagt, just nu är också hoppet borta.
Men det kommer tillbaka, alltid och självklart.
Och vi ska kämpa, som krigarprinsessan gjorde...
Vi har ju många år kvar eller hur?! (blev bara lite extra tungt idag)
Älskar dig - för alltid......
Tänd ett ljus och sitt stilla en liten stund och andas, gråt, låt alla fina människor du bryr dig om eller brytt dig om vara nära ditt hjärta en liten, liten stund! Det ger hopp och kraft.
Bettan
Lessen.Tack.
Sabina och Bettan
Bättre imorrn. Men jag kommer alltid känna lite sorg över att det gick som det gick för krigarprinsessan. Jag önskade ngt annat...
Jag följe Sabinas kamp ganska länge på bloggen, någonstans trodde även jag att hon skulle klara det, satte hoppet till Uppsalaprojektet.
Det känns så ledsamt att två små flickor mist sin mamma.
Man berördes så otroligt av Sabina och hennes vilja.
Hon har det säkert bra där hon nu finns och fortsätter att vara krigarprinsessa.
De här suger som fan... :´(
/ inneboende
UllaMona
Jag har också följt den länge och det blev så- man trodde lika starkt som Sabina att detta med Uppsala skulle gå vägen. Man lurade sig själv. Och det känns fullkomligt bedrövligt att 2 småtjejer aldrig mer får träffa sin mamma. (Jag var nästan 30 år när min dog och jag saknar henne fortfarande)
Trots att jag intellektuellt vet att det inte finns ngn rättvisa i livet när det gäller vissa saker så blir jag jädrigt upprörd över det här och tycker just nu livet är orättvist.
Men som du säger, Sabina har det bättre nu än att plågas så som hon gjorde sista tiden.
Usch ja. Nu gäller det att försöka använda hennes positivism till att se på saker o ting.
Ha det gott och varm kram
Inneboende
Ja, det suger..Som faen...
pussar
Usch ja, jag läste sista inlägget i hennes blogg tidigare idag. Visst känns det som man tappar en bit inom sig. Hon verkade så himla stark och levnadsglad. Känns så orättvist.
Sabina slipper nu smärta och kamp, men tänk så tungt för hennes nära och kära, och då ffa hennes flickor. Kan inte förlika mig med tanken att behöva lämna mina baarn så unga....
Men tänk samtidigt på vilka underbara minnen hon har gett så många. Hon var någon att se upp till. Någon att komma ihåg med glädje och stolthet. Och jag tror hon själv hellre vill att vi gör så.
Tror inte du...?
Kram
Myra
Jo du har så rätt. Alldeles bedrövligt för barnen, så sorgligt.
Och jag tror ocskå att hon vill att vi ska minnas henne som du beskriver.
Och det kommer vi att göra också. Med värme. Många många....
Kramen
Ja denna förbaskade sjukdom som ställer till så mycket elände och sorg.
Kram mamma C
Ja Mamma C, visst är den hemsk?!!!
Å jag tror man ska låta sorgen finnas där ett tag. Sen kanske man kan hitta detaljerna som man vill ha kvar, minnas och låta påverka en.
Och krigarprinsessan hade massor att ge oss andra...
Kramen...
Saknar nya inlägg på din blogg! Hur är det? Jag blir lite orolig!
Kram
Så hemskt och sorgligt med Sabina. det blir ledsamt att se hennes lilla flicka Julia som går i vår skola. Hon brukar vara med på min klass' sångsamlingar på måndagar. Nu får hon och hennes syster aldrig mer krama sin älskade mamma. :-(
Men kära Fresia hur är det med DIG? Nu blir jag också orolig!
Varma kramar och tankar från mig.
PC
Bra att du engagerar dig i detta o kontaktar de som lämnat kommentarer hos Sabina (måste vara flera hundra). Har redan skänt pengar direkt till Sabinas resa. Men jag sätter gärna in lite mer pengar, går in o kollar först bara.
Kära Bettan och Londongirl
Jättetack för er omtanke, den värmer mig och jag blir rörd (det blir bara värre o värre med åren detta att tårar rinner...)
Har tillfälligt varit nere i en "livet-är-orättvist-shit-för-alla-moderlösa-barn-dödsångest" svacka...Och inte känt att det funnits ngt att skriva om öht.
Fortfarande är det väldigt sorgligt detta med Sabina och för hennes barn är det "katastrof" förstås. Men jag är uppe nu och njuter lite av solen och livet. Har kollat in ngr bloggar idag.
So, I´ll be back......
Varma kramar till er båda och tack...
Skicka en kommentar