Har precis läst ngt som gör mig så otroligt ledsen.
Och jag vet inte egentligen vad jag ska skriva. Eller om jag ska skriva.
Men jag måste säga något, kan inte bara låta det gå förbi, utan ord.
Jag kan ju i och för sig prata med mig själv. Men det känns inte som det är tillräckligt.
Så jag skriver det här inlägget iaf.
Ni som ev. följde Sabina Najjar och hennes kamp mot cancern vet då att hon hade en dossyster som hette Ulrika. Mamma till Alva och Adam. Gift med Lasse. Och matte till Doris.
Nu har hon precis gått bort!
Och det gick fruktansvärt fort, jag känner mig alldeles chockad, fattar inte.
Klart jag förstår, rent intellektuellt att det går så fort när levern än involverad. Men känslomässigt kan jag inte förstå. Hur fan kan det gå så fort?
Hon ville inte att man skulle länka till henne. Hennes intention har aldrig varit att få uppmärksamhet skrev hon. Så jag gör inte det. Av respekt. Ni som följde Sabinas blogg har säkert redan hennes adress ändå.
Men jag vill ändå uppmärksamma henne på ngt sätt. Berätta att ännu en människa har dött, alldeles alldeles för tidigt i livet och lämnat efter sig nära och kära.
Det tar, i hjärtat! Det gör mig otroligt ledsen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det är hemskt, livet är så himla orättvist.
Kram Mamma C
MammaC
Ja. Livet är jädrigt orättvist!!
Kramen
Dte är å fruktansvärt, läste igenom hennes blogg igår, blev sååå jävla ledsen så att jag satt å grät i säkert 20 min. Livet är så himlans orättvist och tyvärr kan man itne göra ett skit åt det i ett sådant läge.
Pussa
Åh nej!!!!!!!!
Har läst hennes blogg länge, trodde att hon skulle klara det ....så himla ledsamt!
Sabinadottern
Ja, jag grät också,det blev riktigt jobbigt måste jag säga. Jag trodde ngn stans att hon skulle klara sig trots allt. Hon var så himla pigg, höll på med massor, inte sjuk alls. Och så pang bara! På bara ngr dagar! Alldeles hemskt är det.
Rosvik
Jo, sant. Å hemskt!!
UllaMona
Ja, jag trodde också det ngnstans. Väldigt ledsamt!!
Det är så sorgligt, så sorgligt...
Jag har följt hennes blogg länge och jag trodde verkligen inte att hon skulle dö... Att det kunde gå så fort.. Helt fruktansvärt!
Hon skrev ett inlägg i fredags, och några dagar senare har hon somnat in.. Usch!
Jag har ända sen dess att jag köpte boken, haft den ståendes framme som en liten påminnelse.. Livet kan inte vänta!
Nu är alla tre borta..
Kram kram!
Sandra
Nej, det är det som känns så jädra märkligt!
Hur kan man skriva på bloggen på fredagen och vilja ha glass, titta på Mello på lördagen för att se dö på onsdagen???
Fattar inte.
Alla tre borta, tre unga kvinnor varav två med barn. Hemskt.
Ja, livet är kort, mkt kort!!
Och det är bra om vi tänker på det lite grann så det är en bra påminnelse du har där.
Varm kram till dig Sandra
Finns inget att säga. Livet är så tufft ibland.....
Många kramar till dig!
Ofattbart och så fruktansvärt! Blir också så ledsen.
Nej livet kan verkligen inte vänta....här och nu är det som gäller.
Varmaste kramar till dig från mig.
Bettan
Nej, det finns inget att säga ibland faktiskt. Livet är för jävla tufft helt enkelt för vissa människor!!
Vem var det som sa "-Det är synd om människan?" Minns inte.
Stor kram
Londongirl
Ja här och nu. Och det är så svårt! Man önskar att man kunde vara det lite mer men det är jädrigt lätt att glömma!!
Jobbigt är det!
Varm kram till dig med..
Skicka en kommentar