tisdag 7 september 2010

Frasse

Tyvärr kan jag inte kommentera det förra inlägget så jag skriver här istället. Konstigt tycker jag...

Iaf, Frasse är 4 år och har tidigare inte haft ngr problem med urinvägarna. Nu fick han en urinvägsinfektion på landet, trots att han bara var ute i sele.

Frasse "lider" av folkfobi däremot. Han är mkt mkt skygg, springer och gömmer sig när vi får främmande, bara han hör att ngn är på gång i trappen faktiskt. Kan komma fram efter ett antal timmar om barnbarnen ska sova här dvs är här flera timmar. Annars ligger han och trycker bara. Mot oss är han kelig och lekfull.

Pga detta släppte jag inte ut honom helt på landet av rädsla för att han skulle "springa till skogs" och aldrig komma fram ngt mer :) Jag tog ut honom i sele för att vänja honom. Men han blev så otroligt rädd bara han hörde grannen och om ngn kom upp när han var ute fick han nästan panik när han inte kunde gömma sig (pga selen). Dessutom kom det med jämna mellanrum hantverka för att göra div. ting. Vid ett av tillfällena var vi inte hemma å då såg jag när jag kom hem att han hade haft panik för han hade fastnat i persiennsnöret, dragit sönder det och skadat nageln (fastän jag sagt åt dom att ringa först :(. Så han var ganska stressad till och från.

Enligt veterinären kan katters uvi vandra upp mot njurarna om de är/blir stressade!?

Så vi flyttade hem till lugnet i lght igen och sakta har han börjat komma fram (han låg och tryckte under sängen i 3 dgr och kom bara fram på kvällarna)

Nu är han som vanligt igen. Ska på återbesök på torsdag.

Å eg vara jag inte orolig för Frasse. Det ska ju mkt till innan en 4 årig ungkatt får så stora problem så att det inte går att åtgärda. Däremot är det otroligt jobbigt att ge katter medicin vilket jag alltid har tyckt. Dessutom aktiverade det minnet av alla andra 48 resor jag gjorde till veterinären i våras. DET var mkt jobbigt.

Så livet är lite lugnare nu när han mår bättre, jag behöver inte fundera varje dag hur fasen jag ska få i honom medicinen och jag slipper åka till "the vet".
Däremot kan man ju fundera på vilket liv som eg skulle vara bäst för den skygga skygga men ack så kelfulla katten Frasse??? Inte lätt att veta.

Ja, så var det med Frasse och nu hoppas vi på en total friskskrivning på torsdag:)

9 kommentarer:

Malde sa...

Skönt att "höra" att Frasse är bättre nu :-)

Sabina sa...

Såååå skönt att höra...

Pussa

Bettan sa...

Tur att han mår bättre men stackars lilla nervösa vännen.....
USCH för att vara så rädd!

Vi måste komma och hälsa på hemma hos er när vi är nere någon gång. Vi ska testa om Jonny tål Norsk skogskatt. Vi vill så gärna ha katt. Helst Samuel. Han ÄLSKAR kattor. Jonnys morfar hade norsk skogskatt och Jonny har för sig att han inte kände av den. Håll tummarna!!!!!

Kramar

Anonym sa...

Skönt han är frisk igen. Lite tråkigt Frasse är så skygg, måste vara jobbigt./Anette

Mamma C sa...

Vilken lycka att lille Frasse är ok.
Kram mamma C

Fresia sa...

Malde
Tack, det är jätteskönt!! Kramen

Dottern
Eller hur. Jobbigt det här... Pussa

Elisabeth
Visst är det hemskt för honom!! Jag har många funderingar på om jag ska göra ngt, om han behöver ett annat liv än här hos oss. Men det blir så tungt att tänka på det så...
Vore kanontrevligt om ni kom hit men ni får då inte prova på att möta en Norsk skogskatt. Felix var norsk men inte Frasse. Han är dock långhårig så det blir lite som en "skogis" men inte riktigt.

Om vi ska skaffa ngr fler katter så blir det nog säkert en norsk till. Supertrevliga!!Å så smarta!!
Det vore väl väldigt trevligt om jonny tålde den rasen så ni kunde skaffa katt. Mkt bra för barnen..

Så kom ni!!! KRAM

Anette
Jättejobbigt för honom! Om det inte bara är jag o Bengan hemma vill säga men annars så. Å som sagt, vi kan inte göra ngt åt det.
kramen

MammaC
Mkt, verkligen jätteskönt!
Kramen!!

Tankevågor sa...

Vad SKÖNT att han blivit bättre! Inte roligt när katterna är sjuka.
Han verkar vara väldigt blyg av sig er Frasse. Men det är ju liksom inte så mycket att göra. Vår ena kattkille är också lite blyg men inte så mycket. Honom har vi tränat en hel del och då blev det bättre.
Man måste ju också acceptera och respektera att de är olika personligheter eller hur?

Kram kram!

Sabina sa...

Har något till dig på min blogg, skynda titta å gör;)

Fresia sa...

Londongirl
Ja, man måste acceptera att de är olika, absolut men det är lite tråkigt. Jag tror att han eeg var väldigt beroende av Felix som var den "tuffa" katten. Sen när han försvann så har han ingen som "visar vägen" s a s.

Hur gjorde ni för att träna katten?
Skulle gärna försöka ngt!
kramen



Dottern
Redan gjort:)

pussa