måndag 25 augusti 2014

Egoistisk

Känner mig arg. Förbannad. Tycker livet är orättvist. Och känner mig superegoistisk.
För jag tycker att det som händer nu honey, att du ska behöva gå igenom ännu en operation fastän det fan i mej bara är drygt 8 månader sedan den förra är för jävla orättvist!
Jag tycker att det kunde vara någon annans barn som blev drabbad! Någon annans mamma som satt och var ledsen och oroade sig och som jag fick tycka synd om.

Men så är det inte. Det är du som ligger där och är ensam, lessen och orolig. Och det är jag som sitter här och tycker livet är FÖR JÄVLA ORÄTTVIST. Det kunde ha räckt med de skrämskott vi redan fått eller hur? Du är ju bara 41 år. Du har 3 barn. Du behövs här!!

Därför önskar jag detta åt pepparn! Att det drabbade någon annan. Att vi fick ha många lyckliga år tillsammans utan denna ständiga oro!

Men innerst inne är det naturligtvis så att jag inte vill att någon ska drabbas av detta. Inte någon annans barn heller. Ingen ska behöva gå igenom det. Och om man nu måste göra det så låt det stanna     efter 1 operation. Låt alla få mer tid i livet utan ständig oro och ångest.
Eller åtminstone, om nu någon måste drabbas, låt det bli vi äldre. Som levt längre. Som inte har småbarn längre.
Jag önskar innerligt att det var jag som fått detta. Inte du, inte någon annans barn utan jag. Det hade varit mycket mer okej. Jag hade verkligen accepterat det fullt ut om jag vetat att inte du skulle drabbas.

Men så blev det inte. Och jag är förbannad, ledsen och ångestfylld! För jag kan inte tänka mig ett liv utan dig honey. Du är min allra käraste dotter, en del av mitt hjärta och min allra bästa vän!

Så även om jag inte är troende så ber jag, till någon, vem som helst, att detta får bli den allra sista operationen, att allt försvinner och att vi får många år tillsammans.
För något annat är inte möjligt helt enkelt!

Älskar dig, nu och för alltid ❤️❤️❤️

9 kommentarer:

Sabina sa...

Det är mitt i natten. I ett rum för flera. Tårarna rinner. Dom har bökar här inne i minst en timme, GIVETVIS har jag vaknat.

Sabina sa...

Det låser sig när jag skriver.

Kan inte sova, trots Två tabletter. För att dom har hållt på i rummet mitt i natten.

Sabina sa...

Låser sig igen. Hur som, älskar dig oxå, nu och för alltid.
Pussa❤️❤️❤️

Fresia sa...


❤️❤️❤️

CiCCi sa...

Så fint skrivet. Livet är bra orättvist och jag vet inte om det hjälper men jag ber med dig. Kram ❤️

Tankevågor sa...

Det ÄR ofattbart att någon ska behöva gå igenom detta inte bara EN gång utan TRE!!! Tårarna rinner här också när jag läser vad du skrivit....
Men Sabina SKA klara det här.....något annat finns bara inte alls.

Jag gör som du och Cicci....ber jag med. Har ingen aning om det hjälper men det känns som att vad som helst får vi ta till....går här och tänker och tänker på Sabina och er allihop i er fina familj och hoppas att du kan känna att vi finns med er i er kamp.

Glöm aldrig att precis så är det....störst av allt är kärleken och den finns där.

Nu och för alltid.

STOR styrkekram till dig och till Sabina har jag redan skickat mina skyddsänglar.....de får jobba hårt nu.

Lisbeth

Anonym sa...

Styrkekramar till Sabina! Tror jag förstår hur du känner. Finns inte att något av mina barn ska bli drabbat av cancerhelvetet./anette

UllaMona sa...

Jag tänker på Dig som mor och jag tänker på Sabina, jag hoppas och ber att allt har gått bra

Fresia sa...

Tack alla för era varma tankar och ord. De hjälper mig.

Varm kram till er ❤️